tolkiens skugga
Året är 1998. George R.R. Martins A Game of Thrones publiceras. Äntligen skall fantasylitteraturen ta klivet ut ur J.R.R. Tolkiens skugga, bojorna smidda utav romantikens svärmiska medeltidssyn skall slutligen lossas.
Året är 2012. Under rubriken ”Not Your Grandmother’s Epic Fantasy: A Fantasy Author’s Thoughts upon Reading The Cambridge Companion to Fantasy Literature” låter Steven Eriksson triumferande meddela att nu har fantasylitteraturen minsann tagit klivet ut ur Tolkiens skugga en gång för alla (och det är dags för alla trötta akademiker att komma ikapp).
Få litterära genrer har dominerats så totalt av en enda inflytelserik författare på det vis som fantasygenren dominerats av Tolkien. Oavsett om man högaktar eller avskyr honom, oavsett om man inspireras av Härskarringen eller om man vill gå i polemik med den så måste man, på något vis, förhålla sig till dess omfattande betydelse för utvecklingen av fantasy som en modern litterär genre.
Under 2000-talets första decennier gjorde ett flertal fantasyförfattare – som ovan nämnda Martin och Eriksson; andra exempel inkluderar Joe Abercrombie, Richard K. Morgan, Scott Lynch och R. Scott Bakker – ett stort nummer av att nu, nu är fadersfiguren äntligen dräpt, fantasyn frigjord från Tolkiens dominans. Martin dekonstruerade Tolkiens, i hans egna ord, disneyfiering av medeltiden med hjälp av historisk realism. Abercrombie gjorde detsamma med karaktärer grundade i mänsklig psykologi snarare än epikens arketyper. Eriksson menar att han själv klev runt Tolkien helt och hållet och istället hämtade sin inspiration från sword and sorcery och rollspel.
Att dessa författare gick i nära intertextuell dialog med såväl Tolkien som den post-Tolkienistiska fantasyn, uteslutande försatte sina berättelser i en sekundär, fiktiv värld modellerad på europeisk medeltid – Tolkiens kanske mest grundläggande bidrag till fantasygenren – och lockade mer eller mindre samma grupp läsare var de mindre intresserade av att kännas vid. Varför låta sådana tråkiga akademiska invändningar stå i vägen för ett så dramaturgiskt tillfredsställande oidipalt drama?
Året är 2018. R.F. Kuangs debutroman The Poppy War publiceras. Kuangs mörka, brutala, psykologiskt realistiska fantasyberättelse försatt i en sekundär värld med inspiration from östasiatisk historia är på samma gång en efterföljare till och vidareutveckling av den post-post-Tolkienistiska fantasyn.
Året är 2022. Kuangs alternativhistoriska roman Babel publicerars, vilket blir hennes stora genombrott, såväl inom som utanför fantasygenren.
Året är 2025. Bookstagramprofilen readbytiffany postar en video om R.F. Kuangs nya fantasyroman Katabasis och en lista på ord och begrepp hon måste slå upp under läsningens gång för att hänga med. På femte plats: lembas bread.